Just nu är det bloggtorka och det är för att jag är så förbannat less. Jag blir inte kvitt förkylningen, en sketen promenad ger mig knäont och jag känner mig ur form och allmänt eländig. På onsdag har jag tid hos sjukgymnasten, förhoppningsvis kan det ge mig en gameplan.
Så ni trogna läsare; förlåt mig, men jag kommer nog inte skriva nåt utförligare förrän i helgen.
Namaste.
//Jenny
Hej!
SvaraRaderaJag har följt dig ett tag nu men jag tror aldrig att jag skrivit något till dig men nu känns det som det behövs.
Anledningen till att jag följt dig har nog mest berott på att jag är så sjukt imponerad av din resa. Jag har själv försökt så otroligt många gånger men har i mina ögon misslyckats varje gång.
2009 började jag springa och satte då upp målet att jag skulle klara Stockholm marathon 2010. Trots min övervikt så gick springandet super och jag orkade ganska länge. Vid årsskiftet insåg jag att jag inte kunde fortsätta om jag behöll min övervikt så jag gick med i VV. Allt flöt på bra och jag kunde springa långt med ett skönt tempo. Två veckor innan maran fick jag ont i knäet. Kontaktade sjukgymnasten som sa att det var menisken. Jag kunde springa maran på egen risk, sa dem. Jag gjorde det och det ångrar jag idag. Har fortfarande ont i knäet (överansträngt) och kan inte springa. Vikten har ökat igen och där kommer du in i bilden.
Du har fått mig att tänka efter och få tillbaka min kämparglöd. Så jag vill med mina ord hjälpa dig att komma tillbaka och fortsätta kämpa trots att det just nu är tufft.
TACK för all inspiration du har gett och för att du har visat att det går!!! Jag hoppas att du kan komma tillbaka och känna dig stärkt av att ha klarat en tuff motgång.
Mvh
Anna
Jag tror på dig!
SvaraRaderaDu fixar detta!
Jag förstår dig så väl.. du vet ju att jag haft det lite kämpigt ett tag nu.
Jag fick ställa in höstens lopp och håller nu på med en lång rehabilitering.
Det kan kännas riktigt tufft.
Men lyssna på kroppen så är du snart tillbaka igen.
Kram på dig!
I motgångar kanske det är dags att reflektera lite över vad som har hänt i ett lite längre perspektiv. Det är jättetrist när man har varit sjuk i veckor, har ont i knän, och annat, men trots allt, kanske de sjuka veckorna ändå betyder relativt litet jämfört med vad du åstadkommit under de senaste knappa två åren? =) Knäont är ju väldigt trist för en löpare, det var anledningen till att jag slutade springa/orientera för 25 år sedan, och återfick det i våras, nu när jag till slut återupptagit min gamla favoritsysselsättning. Det finns mängder av olika anledningar till knäont, så det är ju inte alls säkert att ditt problem har någon som helst likhet med mitt, men jag blev i alla fall av med mina knäproblem genom att ändra på min löpteknik, att ta kortare steg, och sluta landa på hälen.
SvaraRaderaHoppas ditt sjukgymnastbesök blir bra, och förkylningen kommer ge med sig förr eller senare =). Ses på Stadion i Juni!