Ja, jag skäms.

Jisses vilken dålig bloggare jag har varit på sistone, men nu tänker jag försöka gottgöra de trogna läsare jag kanske har kvar.

Gick ju på semester för fyra veckor sedan och semestern har - som jag tror jag skrivit om tidigare - varit intressant och bitvis intensiv. En del av det intressanta och intensiva var besöket jag nämnde. Jag tänker inte gå in på några detaljer (det är en sak att outa mig själv, en annan sak att outa någon annan) men jag vill berätta för er alla att jag har träffat någon som jag tycker enormt mycket om och som får mig att må så fantastiskt bra! Det är nytt fortfarande och jag är en aning rädd, men jag längtar så mycket tills vi får ses igen. Vi sågs senast förra veckan (vi har lite avstånd), och vecka 34 smäller det igen då jag får spendera 6 dagar med honom.

Nåväl. Efter den där veckan då den fina var här så åkte jag ju till pappa. Väl där så var jag sjukt duktig med träningen. På 6 dagar sprang jag över 40 km och det var första gången på länge som jag kände att löpningen gick relativt lätt! Den känslan har för övrigt suttit i sedan dess och jag tror det beror på att jag senaste månaden (sedan semestern började) har ätit för att stå still istället för att gå ner, så jag har helt enkelt haft energi över. Ska utveckla det där resonemanget sen, men nu återgår vi till semestern.

Från det att jag kom till pappa var jag - åtminstone stundvis - ganska duktig med kameran, så jag tänkte göra det enkelt för mig och intressantare för er genom att visa lite bilder.

En hygglig del av tiden hos pappa spenderades i diverse varianter av denna ställning, högst angenämt:

En av dagarna kom det upp ett förslag att vi skulle köra till Arvidsjaur och åka ångtåg. Jag är sällan sen att haka på dylika påhitt så jag, pappa Lave, faster Berit, faster Gudrun och farbror Sture drog iväg de åtta milen till den lilla resans startpunkt.

Här kommer lite randombilder:

Faster Gudrun (pappas storasyster) och farbror Sture.

Faster Berit (pappas lillasyster).

Pappa Lave.

Ångloket.

Ångloket igen.

Lite information om loket.

Tidsenlig utrustning användes för att smörja maskineriet.

Jag försöker se bad ass ut i solbrillor.

Sjön där vi stannade för att grilla.

Försökte vara seriös fotograf.

Världens minsta groda! Den var som min tumnagel, ungefär.

Det var en trevlig tripp med god mat och gott sällskap. Rekommenderas starkt om ni befinner er i Arvidsjaur någon gång, det är fränt med att få se en bit av vår historia.

En annan sak vi gjorde var att vi tittade på fotboll. Dels såg vi när brorsonen spelade och dels såg vi på när Älvsbyns Stjärnor spöade TV-laget i nån sorts uppvisningsmatch. Riktigt kul var det, alla spexade och man fick många goda skratt både av fotbollen i sig och av medverkande komikers försök att med humor få oss att inte titta så noga på hur dåligt de ibland spelade.

Det var någon natt där under veckan hos pappa som jag inte kunde sova, så jag gick ner till sjön eftersom det alltid är så väldigt vackert där under ljusa sommarnätter. Ibland är det dock så vackert att till och med jag blir mållös, så jag låter bilderna tala för sig själva:

Jag hann också med att spendera ett dygn i Stockholm innan jag åkte ner till Anna i Västervik. I Stockholm var jag dock inte så flitig med kameran, jag var upptagen med att kramas. Vi tar det i ett annat inlägg.

Vistelsen i Västervik kan jag skriva mycket om, men jag tänker förstås illustrera med bilder eftersom det är det som är temat i det här inlägget.

Vi spelade minigolf på lördagen och Anna körde med skrämselmetoden. Det fungerade, hon krossade mig och fick som belöning bjuda mig på mat.

Anna tog den här bilden för att visa vilka snygga vader jag börjar få. Muskler, baby!

Vi hann också med att promenera och insupa massor med solsken med fötterna i vattnet.

Västervik by night var en vacker syn, hoppas bilderna kan förmedla litegrann i alla fall.

Ja, sammanfattningsvis har semestern innehållit en hel del löpning, massor med mycket gott umgänge och lite fjärilar i magen. Jag kan verkligen inte klaga.

Återkommer med resonemang om fortsatt viktnedgång och annat senare, nu är det dags för en dusch och kanske en glass.

Namaste.

//Jenny