Vikten är uppdaterad där till vänster. Att jag lyckades gå ner några hekton under den här senaste månaden är baskemig ett mirakel, men jag tackar och tar emot!
Körde för övrigt ett riktigt grispass igår. Kroppen ville inte, knoppen ville inte men någonstans hittade jag en krigarvilja och sprang i två timmar. Jag hade ingen fart i kroppen överhuvudtaget, så jag bestämde mig för att trumma på - hur långsamt spelade ingen roll - så länge som möjligt. Två timmar kändes nog länge, dessutom var jag nästan hemma då, och det var längesedan jag var så trött efter ett pass.
Men vet ni, det var också längesen jag var så stolt. Att jaga kilometer eller tider är en sak, men att kunna gräva fram motivation och disciplin när man verkligen inte vill, det är en rätt stor sak.
Namaste.
//Jenny
Finns inget svårare än att bygga pannben, tjockt pannben och få bort djävulen från axeln som ibland övertygar en om att man inte alls orkar springa.
SvaraRaderaFantastiskt bra jobbat, mycket imponerad!
Grattis till härlig nedgång och jag håller verkligen med: den träningsinsats man gör när man inte känner för det för fem öre: den är en enorm bragd!
SvaraRadera