Bygga pannben.

Jag följer MarathonMias blogg och har så gjort sedan en tid tillbaka. Hon introducerade mig för begreppet "bygga pannben" och idag var det precis det jag praktiserade.

Planen var att ta mig runt de två sjöar som finns här där pappa bor, totalt ungefär 15,5-16 km. Om jag kände mig fräsch så tänkte jag gå ungefär 5 km och springa resten, vilket jag också gjorde! Delade upp löpningen på 5 km + 5 km med lite gång och stretch mellan och det var ett bra val, för jag behövde verkligen ha kroppen på min sida. Varför? Jo, det ska jag berätta.

Idag var en sån där dag som när man sitter inne vid frukostbordet och tittar ut så tänker man "Åh, vilken fin dag! Klarblå himmel, strålande sol och termometern skvallrar om flera plusgrader". Sen kommer man ut och illa kvickt blir man varse om det dolda helvete som dagen har att erbjuda, ty det blåser en sylvass, iskall, kraftig nordvästvind. Jag bor i Umeå, jag är van vid blåst, men det här var något annat.

Nåväl, jag är inte den som backar, för har man läge att bygga pannben så ska den chansen tas! Jag svidade om till löparkläder, däribland mina nya vindstoppande löparbrallor från Craft och min superfina konverterbara reflexjacka som jag köpte på Sveriges bästa sportbutik, nämligen den lilla Älvsby Sport & Fritid. Fascinerande att den affären kan ha ett bättre utbud än alla Umeås sportaffärer tillsammans. Jag ska visa bilder på inköpen, självklart, men det blir när jag kommer hem eftersom blotta försöket att ladda upp flera bilder på den här uppkopplingen skulle ge mig en hjärnblödning.

Första tre kilometrarna hade jag motvind. Då gick jag och jag var inte nöjd. Jag frös inte direkt, men det vinden gjorde ont in i märg och ben, in i själ och hjärta.

Sen bytte jag håll efter en korsning och då fick jag medvind. Sex väldigt trevliga kilometer följde då solen värmde och vinden störde inte ett dugg. Sprang fem av dessa kilometrar och efter lite stretching och vattenpaus hos min faster och farbror kändes benen finfina.

Dock förbyttes denna trevliga stämning till inte bara piskande motvind utan även några av de värsta backarna jag varit med om, detta efter att jag svängt igen för att ta mig tillbaka till byn där pappa bor. Ungefär sex kilometer till nötte jag på, varav fem avverkades löpandes, och jisses vad pannben jag byggde. Dels var det då vinden och sen var det inte bara en, två eller tre utan fyra riktigt, riktigt tuffa backar. Visst nämnde jag vinden också? Den iskalla, sylvassa motvinden?

Men jag sprang mina fem kilometer till och totalt sett avverkade jag milen tillsammans med fler promenadkilometrar än nånsin tidigare. Det var ett bra steg i min plan att göra mina löppass längre utan att för den sakens skull springa så mycket längre.

När jag kom hem var jag riktigt färdig, nästan lite illamående, men ack så stolt. Så här ett gäng timmar senare känns kroppen mycket bättre och imorgon ska jag ut och gå en lång sväng igen. Funderar dock på att låta farsan köra iväg mig en mil hemifrån, mot vinden, så jag får gå hem i medvind. Motvinden funkar bättre när jag springer, för då blir jag varmare, men när jag går blir jag mycket kallare.

Så summan av kardemumman är att jag har haft en riktigt bra dag. För efter min bygga pannben-runda fick jag äta röding, potatis och tunnbröd här hemma, för att sedan avnjuta en mycket trevlig fika hos min faster och farbror.

Nu väntar kudden och en lång natts sömn. Hoppas ni alla haft en jättefin fredag!

Namaste.

//Jenny