Mer sol, stress och paus.

Var ute i knappt en och en halv timme och njöt av solen idag. Gick mest, men joggade lugnt några kilometer, mest för att fortsätta mitt arbete med att vänja kroppen vid asfalt. Många av mina "mjuka löpvägar" börjar bli antingen snorhala eller superblöta så det är nog bara att inse att det kommer bli mycket asfalt framöver.

Mår i skrivande stund ganska bra. Har ju skrivit litegrann i bloggen om hur jag mått på sistone, men jag har nog inte berättat om att jag som bäst försöker undvika att smacka in i väggen på jobbet. Slängde mig på larmknappen för ganska många veckor sedan, chefen är helt med på noterna och jag har fått kontakt med företagshälsovården. Vi har ingen klar plan än, jag och chefen ska ha ett möte imorgon, men jag hoppas och tror att det kommer att lösa sig. Vi får se vilka åtgärder som vidtas, sjukskrivning är nog inte uteslutet men jag hoppas kunna lösa det på annat vis. Ska också be om att få träffa en läkare för att göra en liten utredning av mitt fysiska tillstånd. Den jag träffade på företagshälsovården förra veckan var beteendevetare som vände ut och in på mitt inre liv och det var väldigt skönt att höra från honom att det jag kände inte var "normalt" och att jobbet troligtvis var den största boven. Jag har lätt att tänka "Äh, det är säkert så här för alla, det går över", men när någon som kan sånt här (och han kändes ruskigt, ruskigt kompetent) säger att något måste göras så är det som att jag inte kan blunda för det längre.

Veckan var väldigt jobbig, sov lite och dåligt, hade en hel del ångestattacker och det har varit slitigt med både mat och träning. Summan av kardemumman har ändå varit helt okej och nu i helgen har jag kunnat balansera upp det hela lite, framförallt genom att jag fått sova bättre samt orkat vara ute och röra på mig. Det är fascinerande hur mental stress kan dränera en person på fysisk energi.

Veckans höjdpunkt var ändå yogapasset jag höll i torsdags. Det var med några personer från jobbet och det kändes som att jag prickade ganska bra på nivån. Efteråt verkade alla sådär lite lagom avslappnade och mosiga i huvudet och jag tyckte verkligen det var jätteroligt. Vi gick igenom Surya Namaskara A och B, en sekvens med balanspositioner, en del stående positioner, några sittande framåtböj och sen en rätt så lång avslappning. Nästa gång, vilket det förhoppningsvis blir, ska jag disponera passet lite annorlunda så vi får tid med ännu längre tid i Savasana. En och en halv timme flyger verkligen förbi när man har roligt!

För att återgå till ämnet mat så har jag valt att dra upp mitt energiintag rejält just nu vilket i praktiken kommer att bromsa min viktnedgång helt. Jag skrev tidigare i veckan att jag gärna vill nå -30 kg under mars, men jag skrotar det målet. Sker det så är det jättefint, men mitt huvudmål är egentligen bara att hålla mig kvar under 75 kg. I början av april får jag utvärdera om jag ska dra igång igen eller om jag ska fortsätta på energibalans.

Jag gör det mest för att jag inte vill utsätta varken kropp eller knopp för den stress som det faktiskt är att ständigt ligga på kaloriunderskott. Bättre att jag ligger still och känner lugnet än försöker gå ner och kanske inte ens lyckas, för jag har inte riktigt orken för det nu. Sen är det ju bra träning, det har jag sagt om alla mina perioder då jag (frivilligt eller ej) stått still; jag ska ju stå still resten av livet sen, är det tänkt. Sen lägger jag hellre den energi jag har över på träning än på att jaga kalorier, för träningen är viktigare. Jag skulle kunna acceptera att väga 75 kg väldigt länge bara jag får behålla min kondition och fortsätta utveckla min yoga.

Nu ska jag fortsätta att titta på femmilen. Katten har redan parkerat i mitt knä så det är bara att luta sig tillbaka och känna lugnet.

Namaste.

//Jenny