På resande fot.

Sitter just nu på bussen och ska snart påbörja den drygt tre och en halv timme långa färden upp till Piteå där pappa hämtar mig för vidare färd mot Älvsbyn. Brukar oftast försöka ta tåget men som de krånglar nu så vågar jag inte. Bussen må ta längre tid och vara betydligt dyrare, men jag vet åtminstone när jag kommer fram. Sen att det är rätt värdelöst med vidare avgångar mot Älvsbyn må så vara. Tur att min pappa är snäll och går med på att köra till Piteå och hämta mig. Han är fin, min pappa.

När vi kommer till Älvsbyn så blir det hockey hemma hos min bror och svägerska, hoppas Luleå kan upprepa bragden från i förrgår och kriga ner Skellefteå. Lär bli en spännande match och min bror är alltid väldigt underhållande att iaktta när han tittar på sport. Han blir lätt lite hetsig, om man säger så.

Det blev lite hastigt påkommet, den här resan, men det löste sig så smidigt med ledighet imorgon (tack chefen!) och kattvakt och allt. Johan tittar till katterna ikväll samt på lördag kväll och söndag förmiddag, däremellan kommer Carina sova över (torsdag-lördag) så sammantaget blir de inte ensamma många timmar då jag kommer hem söndag eftermiddag. Jag är så tacksam för att jag har så snälla vänner och jag hoppas att jag lyckats förmedla det till dem.

I övrigt vet jag inte riktigt vad som händer hos pappa. Det lär bli den sedvanliga turnén hos syskon och släkt och en hel del ta det lugnt-tid, hoppas jag. Har med mig både löpardojorna och promenadskorna, så jag har för avsikt att vara ute åtminstone 2-3 timmar både fredag och lördag. Jag lär behöva det, med tanke på hur mycket jag brukar äta när jag är hemma hos pappsen. Tack och lov är det ju inte undantagen som gör det, utan vardagsvanorna, men kroppen klarar av stora matmängder bättre om den får lite hjälp på traven med att förbränna det också.

Nu rullar vi, så jag ska ta och luta mig tillbaka, knäcka en Kexchoklad och lyssna på någon lämplig P3-dokumentär.

Namaste.

//Jenny