Trötta ben.

Efter vansinnestorsdagen, långpromenaden igår och 13 kilometer löpning idag så är mina ben trötta. Det blir till att praktisera den heliga vilodagen imorgon så jag är fräsch i benen inför intervallerna på Gammlia på måndagkväll. Sen blir det ett lugnt pass runt halvmilen på onsdag, på förmiddagen om jag orkar, för att sen försöka persa på milen på Blodomloppet. Känns som en stabil plan.

I övrigt har dagen inte bjudit på särskilt mycket. Räknat lite matte, tvättat och... Ja, det var nog allt. Nu tittar jag på ESC och hoppas att Eric Saade kan ta oss till en bra placering. Just nu är jag dock tveksam om jag kommer orka hålla mig vaken. Jag tror jag håller på att bli gammal.

Vad gäller vikt och mat och sånt så är det många tankar som snurrar nu. Jag har sakta tickat neråt hela våren trots att jag inte tyckt att jag förtjänat det, men nu verkar det ha bromsat in och det är inte så konstigt. Jag ligger på ett energiintag som med utförd träning ska ge varken plus eller minus. Det är ganska medvetet, för maj är en jävligt jobbig månad. Mammas dödsdag, som är 26/5, närmar sig. Hon dog faktiskt natten efter ESC 2002. Så det här påminner om den helgen. Att det snart är Mors Dag påminner väldigt mycket om allt som hänt och det gör så in i bomben ont...

Så det finns helt enkelt inte ork att planera lika duktigt och göra lika smarta val som jag brukar. Jag har dock ett smart val jag vill göra och det är hålla i träningen, så jag lägger fokus på det (med gott resultat än så länge). Jag planerar att göra ett smart val till från och med nu (eller egentligen sen igår) och det är att inte köpa hem vissa saker. Det är nämligen så att vissa saker kan jag inte stå emot om det finns det minsta sötsug. Kakor är en sån sak, trots att jag inte är någon fikamänniska egentligen, men om de finns måste de ätas. Polly är en annan sak jag inte kan ha hemma. Däremot är det inga problem att ha tre byttor med Ben & Jerry-glass i frysen, eller en stor chokladkaka. Märkligt det där, eller hur?

Jag tror inte det valet kommer göra någon avgörande effekt på mitt energiintag, för jag lär äta något annat istället, men det blir liksom ett stressmoment mindre. Dessutom är det ett bra steg mot att så småningom ta ner mitt energiintag igen. Jag känner dock verkligen ingen stress över att stå still, för jag har så lite kvar nu och det känns som att det är en kritisk fas nu. Jag tror jag skulle kunna trilla tillbaka i gamla vanor ganska lätt just nu och då är det bättre att stå still tills energin återkommer. Ja, jag upprepar samma sak om och om igen, men jag behöver göra det. Jag behöver påminna mig själv om att jag gör något helt fantastiskt för mig själv varje dag som jag inte låter vikten vända uppåt igen.

Nu är det mellanakt i ESC och jag ska nog passa på att ta en dusch. Förlåt för ett tråkigt och lite tjatigt inlägg, men ibland får det bli så.

Namaste.

//Jenny