Formen är på uppåtgående.

Man ska ju inte ropa hej förrän man är över bäcken, och jag är fortfarande delvis under vattnet, men nog fan simmar jag åt rätt håll.

Idag har varit en av de klart bättre dagarna på ett par veckor. Sov helt okej, jobbet gick bra och jag fick till ett hyggligt löppass. Utöver det har jag räknat matte, legat och tagit det lugnt med katten bredvid mig och faktiskt känt att jag börjar läka. Det är inte ständigt ett tryck över bröstet eller en klump i magen, utan det börjar faktiskt lätta. Bakslag kan, och lär, komma, men då har jag den här dagen att minnas.

Börjar få lite mer ordning på maten nu efter att ha ätit väldigt dåligt (läs: lite) under några veckor. Har verkligen varit hungrig men absolut ingenting i matväg har lockat och jag har inte kunnat få i mig särskilt mycket åt gången. Inte ens godis har lockat och ni som känner mig vet att då är det allvar. Detta har i sin tur gett lite mer energi vilket resulterade i en rätt trevlig löprunda idag. 5 km i stegrande tempo (sista kilometern på 5:14 vilket är superhjältetempo för mig) och 1,5 km nedjogg. Var några veckor sen jag kände att jag faktiskt kunde ta i litegrann och hitta något sorts flyt, så det här var väldigt välbehövligt.

Nu ska jag se till att få en till god natts sömn och sen ska morgondagen också bli bra. Ett simtag i taget, jag har nog med luft kvar, jag kommer inte att drunkna.

Namaste.

//Jenny