Att utmana en vana.

Just nu kan jag ju inte utmana mig själv träningsmässigt som jag brukar göra, p.g.a. min skada som må vara liten men som ändå ska respekteras. Detta gör att det finns utmaningsenergi att göra av med under några veckor. Så hur ska jag använda mig av den?

Jag kommer ju ändå att träna, mest promenader och lugn yoga i ansenlig mängd för att bibehålla ungefär samma förbränning, så jag behöver inte direkt tänka på att hålla igen mer på maten av den anledningen. Dock har jag ju fortfarande mina akilleshälar, mina (o)vanor, mina beroenden och nu när jag har lite utrymme i agendan, varför inte utmana dessa?

Jag har medvetet valt att inte ta tag i vissa vanor/beteenden än eftersom jag vet hur tufft det kommer att bli och jag ville få ordning på maten och träningen först. Som ni kanske förstår handlar det om sånt man äter som inte är mat, i mitt fall godis. Jag är en total godisråtta, har alltid varit och lär alltid vara. Jag kommer aldrig aspirera på att inte äta godis alls, men jag vill komma bort från behovet att äta något - hur litet det än må vara - precis varje dag. Jag vet att jag kan göra det om jag vill bara det ryms i kaloribudgeten, men jag vill inte vara en slav under den vanan.

Sen tidigare har jag lyckats bryta en del vanor kring godisätandet, t.ex. vanan att äta enorma mängder. Jag har också lyckats bryta vanan att ersätta mat med godis. Nu ska jag göra en mjukstart mot att tackla vanan att äta godis varje dag.

Redan idag tog jag första steget. Åt några skumsockerbitar som jag hade tänkt följa upp med en chokladbit efter min promenad. Då flög fan i mig och jag bestämde mig, inte för att prompt avstå, utan för att vänta. Bara vänta. Nu sitter jag här, klockan är strax efter elva och chokladbiten ligger orörd.

Det är inte så mycket ett steg åt rätt håll som att jag känner mig för med tån var stigen är, för det är ganska mörkt på det här området. Jag har ätit nån sötsak dagligen i säkert femton år, så det här kommer inte gå i en handvändning.

Dock vet jag att det går. Är det något jag lärt mig det senaste året så är det att jag inte kan gömma mig bakom "Jag kan inte". Sen är frågan om jag vill.

Vi får se hur det går.

Namaste.

//Jenny