Jag vet inte riktigt hur det gick till, men på nåt sätt har jag klarat mig igenom halva arbetsveckan. På det stora hela har det gått ganska bra. Måndagen var riktigt jobbig, var trött som tusan, hade huvudvärk och på kvällen small det till med ångestattacker som varade långt in på natten. Tror jag somnade vid tre-tiden och tisdagen blev en riktigt trött tillställning, men humöret var ändå ganska bra. På tisdagskvällen for jag till en kompis där jag stannade till midnatt. Då var jag rejält trött, tog en taxi hem och lyckades somna direkt. Mådde lite halvmärkligt när jag var där, dock. Hade svårt att liksom fästa tankarna på något, gick inte alls att hänga med i filmen vi såg och jag var frusen till den grad att huden var alldeles kall.
Idag har varit en rätt bra dag, vilket måste vara anledningen till att jag klassar veckan som att hittills vara rätt bra, för när jag skriver om min måndag och tisdag känns det inte så kul. Hur som helst, arbetsdagen började med ett bra möte, fortsatte med sammanställande av statistik som pekade solklart åt rätt håll och avslutades med ett långt, krävande men väldigt bra utbildningspass. Fyra timmar långa utbildningspass är dock rent allmänt rena döden för mig just nu, för hur roliga de än är - och nu är de lite extra roliga för gruppen jag utbildar är så himla bra - så tar det energi jag inte har. Det ska bli så skönt när den här utbildningshysterin är över.
Matmässigt har det gått bra, vilket också höjer den allmänna känslan för hur veckan har gått. Stressen gör mig enormt hungrig och sötsugen, men jag hanterar det rätt bra. Jag ligger lite högre i kaloriintag än vad jag brukar göra, men så länge jag inte går upp anser jag det vara en seger, jag har hela livet på mig att gå ner i vikt.
Träningsmässigt har det börjat trögt, men jag brukar å andra sidan inte gå ut så hårt. En promenad blev det igår, ett löppass idag och så ska jag snart köra ett lugnt yogapass. Löppasset ger jag för övrigt "A for effort", för jag ansträngde mig verkligen. Planen var totalt 5 km där det skulle ingå tre tempoökningar på 500-700 meter. Tempomässigt vettefan om det blev så stor skillnad mellan ökningarna och transportsträckorna, men jag tog verkligen i, jag ansträngde mig så mycket jag kunde. Även om det inte gav så stor utdelning fartmässigt så var det viktigt mentalt att jag fick ta i och att jag mentalt kunde fortsätta ta i även om jag insåg att det inte hände så mycket. Jag vet inte riktigt varför det inte bet så bra, tror underlaget spelade in (en halvdecimeter nysnö är inte jättelöpvänligt) och så är jag förstås inte i bästa form då jag sover så dåligt. Men jag gjorde vad jag kunde och det betyder allt.
Nu ska jag smälta min fruktsallad en stund, sen är det dags för ett försiktigt, snällt yogapass.
Namaste.
//Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar