Egentligen hade jag tänkt blogga lite mer igår men jag var så förbaskat sur så jag lät bli. Istället blev det en trådstart på jogg.se där jag vräkte ur mig min irritation över att vara så förbaskat långsam. Ja, det var det jag var sur över! Bilden i föregående inlägg är från den turen, så förutsättningarna var perfekta. Jag kände mig egentligen rätt pigg men när jag väl började springa spelade det ingen roll vad jag gjorde, det var segt som sirap.
Oftast bryr jag mig inte så mycket om att vara långsam. Jag vet ju var jag började för bara drygt ett halvår sedan och jag vet att det viktigaste är ATT jag springer, inte hur fort. Så irritationen gick över i nån sorts insikt, för att sedan återgå till irritation igen. Vet ni varför? Jo, för att jag insåg en sak till, nämligen att den här irritationen faktiskt är något bra! "Nu har hon fått solsting", tänker ni, men icke.
Jag tänker som så, att jag hade kunnat bli irriterad och börja tänka att "Äh, jag lägger ner, det här ger ju inget, jag är så värdelös". Jag har tänkt såna tankar tidigare när det gäller träning. Men när jag blev irriterad igår så fanns den typen av tankar inte där, utan det var en irritation som grundar sig i att jag känner att jag vill och att jag kan mer. Så egentligen är det kanske inte ens en irritation, utan en frustration. Eller kanske inte ens frustration, utan det är rätt och slätt vilja.
För jag vill det här. Jag vill verkligen kunna springa långt och snabbt. Snabbt i min värld är halvmilen under halvtimmen och milen under timmen. Och det vore väl då själve fan om det inte skulle gå? Jag var ute igår i 18 graders kyla och sprang. Viljan har jag, nu ska jag bara skapa förutsättningar för det. Första förutsättningen är att jag fortsätter springa, hur långsamt det än går.
Vidare har jag idag avverkat 15,21 km i rekordtempo. Givetvis handlar det då om att gå, inte att springa. Snittfarten var 6,1 km/h så rundan tog bara 2 timmar och 30 minuter. Som jämförelse kan man se på en runda från i höstas på 14,5 km som tog 2 timmar och 46 minuter. Då var det barmark och en lite lättare runda, så framstegen är stora även på gångfronten.
Vädret var toppen, 14-15 grader kallt och en sol med vårkänsla strålade från en klarblå himmel. Snart kommer Linnea hit och vi ska umgås tills imorgon. God mat, film, kanske Melodifestival och bara allmänt fantastiskt umgänge.
Jag vågar knappt säga det, men kanske är jag på väg ur mitt mörker? Idag känns det så!
Hoppas solen strålar på er också.
Namaste.
//Jenny
Been there, done that... Ta det lugnt på fartfronten! Lätta att säga, svårare att acceptera. Jag är världens långsammaste, eller jag VAR. Nu börjar farten sakta öka. Det är ju egentligen enkelt - träna fart för att bli snabb, träna uthållighet för att springa långt(och länge). Farten kommer - jag lovar! Bra jobb, förresten!
SvaraRaderaHejsan!
SvaraRaderaHar följt din blogg ett par månader och har fastnat eftersom jag också är 27 år och medlem på jogg.se (var just där jag fann dig). Vill bara säga att vi är fler som springer långsamt. =) Jag själv tex är så pass långsam att jag inte vågar skriva in mina rundor på jogg.se ifall att andra skulle se. Ändå har jag fattat tycke för det och joggar -som jag kallar det- för min egen del. Inte för att tävla. Men visst finns det en dröm..
Du är en inspiration för mig, och säkert för många andra. I synnerhet i inlägg som "att utmana en vana" (är exakt likadan) mfl, men som sagt, absolut vad gäller löpningen.
Cool brud helt enkelt!
Tjena!
SvaraRaderaLäste ditt inlägg på jogg, ok hamnade här på din blogg :-). Blir grymt imponerad av din framfart det senaste året, antar att din hastighet på löpningen har ökats dramatiskt på ett år och det kommer fortsätta med din entusiasm för träning och kost. Jag började själv som soffpotatis för ca tre år sedan med ork för ca 1km ihållande löpning, nu är marathon min favoritdistans. Själv tycker jag att jag är långsam oxå, men det beror på vem man jämför sig med, den enda man ska jämföra sig med är sig själv. Jag har träningsdoser som är tre ggr så mkt som vissa kompisar (dom har en lång grund med träning som det kan ta tid att bygga upp), men dom susar förbi mig i spåret, men snart lossnar det även för mig/oss sniglar :-)
Jogga på och njut av det härliga vinter vädret