Den här veckan har varit en utmaning på motionsfronten för jag har varit rätt så orkeslös. Har inte haft nåt riktigt tryck nånstans i kroppen men jag har ändå haft en lust att ta mig ut så jag har försökt vandra någon sorts gyllene medelväg. Jag har gjort det genom att ta på mig skorna och fara ut och genom att ställa mig på yogamattan men inte ha några krav på mig själv.
Det har funkat väldigt bra, faktiskt! Jag fick mina två långpass (över två timmar) som jag vill ha varje vecka, jag har - efter ikväll - fem avklarade yogapass och därmellan massor mer längre eller kortare pass med jogg och gång. Totalt runt 11 timmar med olika aktiviteter är faktiskt vansinnigt bra!
Hade egentligen tänkt köra ett långpass idag också men jag bestämde mig för att vara ute lite kortare och istället stå en timme på yogamattan sen. När jag kom hem för en stund sen efter en dryg timme var jag rätt slut så jag tror jag tog rätt beslut. Jag vill att de här långturerna ska vara något jag verkligen tycker om och längtar till, för jag känner hur mycket gott de gör. Fysiskt gör de förstås mycket, men även mentalt då de kortare passen faktiskt känns enklare då jag vet att jag kan hålla på väldigt länge om jag vill. Sen så är de långa passen så meditativa och när man är ute i två-tre timmar är det oundvikligt att inte åtminstone någon stund känns sig sådär i harmoni med precis allting. De ögonblicken är värdefulla.
Och på tal om värdefulla ögonblick fick jag precis en kelsjuk katt i knät. Ska fortsätta mitt True Blood-maraton och bara njuta av den här söndagen.
Namaste.
//Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar