Nä, skojar bara. Men ibland vore det ganska skönt att vara karl. Har inte haft jätteont idag (inget som Ipren + Alvedon inte kunde fixa) men mått riktigt illa och när jag hade sprungit i trapporna på jobbet för trettonde gången så började världen snurra. Blev så där mysigt kallsvettig och skakade och strax före tre kastade jag in handduken. Var då mitt i ett utbildningspass som en mycket vänlig kollega gick med på att slutföra.
Gick hem och slocknade inom tre minuter från det att jag kommit innanför dörren. Sov i tre timmar och var efter det någorlunda mänsklig igen. Efter att jag fått i mig mat blev det ännu lite bättre och efter ett yogapass mår jag faktiskt helt okej. Har dock en del ångest över missade timmar på jobbet, men det blev inte så fasligt många egentligen och jag hade ändå planerat att jobba övertid på söndag för att färdigställa en utbildning som drar igång på tisdag.
Men innan det blir tal om tragiskt söndagsjobbande har jag en mycket trevlig lördag framför mig. Vid tiotiden imorgon förmiddag kommer min vän Håkan hit och så ska vi ut på en långrunda tillsammans. Håkan är 19 år äldre än mig men har ungefär 19 gånger bättre kondis än jag så det ska bli intressant. 16 km ska vi avverka och grundplanen är att gå första halvan och sen sakteliga jogga sista halvan hem. Jag vet ju att jag fixar rundan i fråga med åtminstone 4-5 km jogg, så varför skulle jag inte klara 8 km? Det är ju lika många steg som ska tas, samma sträcka, vad är egentligen skillnaden?
Efter träningen ska jag åka bort till Ålidhem till min vän Linnea. Hon fyllde år i lördags och jag fyller nästa lördag så demokratiskt nog firar vi varandra på lördagen mittemellan. Vi ska steka en massa abborrfiléer som ska inmundigas med potatis, tunnbröd och okristligt mycket smör. Träningen kommer ge mig 800+ kcal extra, så jag tänker inte hålla tillbaka för fem öre!
När vi kommit ur vårt matkoma och hängt ett tag i Linneas lägenhet ska vi dra hem till mig och avsluta dagen i min soffa med True Blood, katter och säkerligen allehanda onyttigheter. Eventuellt äter vi på stan på väg hem, beroende på hur hungriga vi är. Linnea kommer vara hungrig (Linnea är alltid hungrig) men jag misstänker att jag inte kommer vara så jättepigg på mat igen förrän nån gång på måndag förmiddag. Måste ju få plats med nämnda onyttigheter också.
Jag är för övrigt rätt stolt över att jag nu för andra veckan i rad lyckats hålla ihop mat, motion, jobb och sömn trots att jag varit jättetrött och nu även denna vecka påverkad av mensen. Jag börjar förankra att jag har alltid ett val, yttre omständigheter bestämmer aldrig över mig. Aldrig.
Nu ska jag fortsätta titta på Idol.
Namaste.
//Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar