Dagen började verkligen strålande bra. Ställde mig på vågen, och håll i hatten nu kära läsare, den stannade på 78,2 kilo. Ni som följer mig vet vad det innebär.
JAG HAR TAPPAT 25 JÄVLA KILON! Till och med 25,2 kilo om man ska vara petig.
Årsmålet var just det, 25 kilo. Jag hade året ut på mig, till 18: december hade varit trevligt för att då hade det tagit prick ett år, men det blev några dagar tidigare.
Sen gick dagen utför, kan jag säga.
Var på linsprovning i förmiddags vilket gick rätt bra. Tog längre tid än väntat dock och jag var rätt matt när det var dags för lunch. Kändes dock okej, för linserna satt jättebra, dock inte med helt perfekt korrigering eftersom jag behöver få mitt brytningsfel korrigerat samt att de var en aning starka. Det upptäcktes förstås redan vid provningen, men då jag hade varit och pillat så mycket i ögonen och de ändå kändes okej kom vi överens om att jag skulle få med mig rätt styrka (linser för brytningsfel måste beställas) och behålla de linser jag hade i de få timmar till jag skulle ha dem.
Gick som sagt och lunchade och sen var det dags att hålla utbildning på jobbet. Det började rätt okej och efter en dryg timme bestämde jag mig för att vi skulle ta rast och att jag då skulle ta ut linserna.
Ena linsen gick relativt bra men när jag skulle börja med den andra så vet jag inte vad som hände. Tänk er ett riktigt rejält blodtrycksfall kombinerat med starkt tjut i öronen och en kallsvettning som kommer två på röda. Världen började ställa sig på ända och jag fick lätt panik. Tog mig ut, vinglade förbi utbildningslokalen och sa att jag nog behöver en minut till, sen lyckades jag ta mig till fikarummet som ligger bredvid utbildningslokalen och där parkerade jag på en soffa.
Chef hämtades, de som hade utbildning fick återgå till sitt vanliga jobb och efter nån kvart eller halvtimme eller nåt så var jag inte svimfärdig längre. Chefen ringde optikern och frågade om det kunde bero på linserna och optikern sa att det var inte omöjligt, kroppen kan reagera väldigt kraftigt när den upplever konstigheter runt ögon samt att jag kanske höll andan eller var väldigt spänd.
Blev erbjuden att komma till optikern för att ta ut den andra linsen, vilket jag tacksamt accepterade då jag var rätt skakig. Snälla chefen erbjöd sig att skjutsa mig dit, trots att det är jättenära, och sen skjutsa hem mig. Under tiden som han hämtade bilen satt en annan kollega vakt vid mig, de är rätt rara alltså! Mobilen plingade också med oroligt SMS från en vän och kollega som hade sett mig.
Väl hos optikern så var det lite pilligt även för henne att få ut linsen då den kanske var en aning torr vid isättning och därmed hade fastnat lite. Kan också ha torkat under tiden jag använt den, eller så var det bara irriterat från start då linsträningen tog väldigt lång tid. Hon fick i alla fall ut den och jag fick ta på mig mina kära glasögon igen.
Vi bestämde att ögonen ska vila imorgon, på fredag ska jag ta på mig linserna vid lunch och sen gå förbi optikern när jag slutat jobba och ta ut dem där. Strålande idé, måste jag säga. Det känns så himla mycket tryggare då, för jag är i ärlighetens namn mer nervös för att ta ut dem än att sätta in dem.
Chefen skjutsade sen hem mig och jag var hemma strax efter fyra. Jag tror världen svajade runt halv tre, men det kändes verkligen inte som så länge.
När jag kom hem så la jag mig direkt och somnade, vaknade för kanske en kvart sen och känner mig någorlunda som folk. Sitter just nu och tittar på handboll och har för avsikt att äta lite och sen sticka till gymmet en stund och åtminstone gå lite på löpbandet. Träningen igång föll ju bort eftersom jag hade planer jag totalt glömt bort och när jag kom hem slocknade jag direkt och jag vill inte tappa en dag till. Men jag gör inte mer än vad som känns tryggt, så ni behöver inte oroa er.
Nä, nu ska jag sluta jiddra, men jag vill avsluta med en favorit i repris:
JAG HAR TAPPAT 25 JÄVLA KILON!
Namaste.
//Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar