Första stegen mot löpmängdsrekord.

Som sagt är utmaningen denna vecka att springa mer än 26,5 km och jag har tänkt att 30 km vore ett bra mål. Hade egentligen tänkt vila idag men med bra väder och pigga ben kände jag att vilodagen får vänta vilket jag långt senare insåg var väldigt klokt, för imorgon ska jag ju till Skellefteå och se på hockey! Kommer förvisso bli en del hoppande och skrikande, men inte någon direkt motion.

Hur som helst så begav jag mig i eftermiddags. Brukar alltid ha med mig min iPhone där Runkeeper håller koll på vad jag sysslar med, men den fick stanna hemma eftersom den just nu ser ut så här. Tog därför bara min lilla iPod shuffle, kollade vad klockan var innan jag stack iväg och kollade igen när jag kom hem.

Döm min förvåning när jag kom hem för att se att jag på 1 timme och 25 minuter tagit mig 12 km. Distansrekord med ungefär 1,5 km plus att det gick i riktigt bra fart. Bara strax över 7 minuter per kilometer är bra fart för mig och jag tror att jag höll ett väldigt jämnt tempo också. Det kändes så i alla fall, inte minst i uppförsbackarna där jag märkte att jag verkligen tog i och jag tror fan jag hade en puls på nästan 200 efter en av mördarbackarna.

Och vad ni vad det bästa var? Att det kändes som att jag hade kunnat fortsätta flera kilometer till! Detta trots att jag är lite lagom låg och tung i huvudet tack vare den underbara pollenallergin som gjorde entré i mitt liv så sent som förra året. Kroppen verkar dock inte vara påverkad alls och jag är så stolt över mig själv! Jag har sagt det så många gånger förr och jag kommer säga det många gånger till; jag började springa i juli förra året och då orkade jag inte ens en minut i sträck. Tihi!

Dock ska vi inte tala så mycket om hur det går med maten. Jag kan säga att någon viktnedgång räknar jag inte med under den närmsta tiden, jag tycker helt enkelt att det är alldeles för gott att äta just nu! Det enda som inte är acceptabelt är en viktuppgång så jag ser ändå till att hålla en vettig nivå.

Ikväll kanske det blir ett yogapass, skulle behöva det känner jag. Inte blivit så jättemycket sånt senaste tiden, men så är det ibland.

Nu är det soffmys med katten som gäller.

Namaste.

//Jenny