Visste inte om jag skulle springa idag eller inte då jag sprang igår (förvisso en kort sväng) och det händer sällan att jag springer två dagar i rad. Men sen bestämde jag mig för att jag faktiskt är nog bra tränad för att fixa det, så jag stack iväg. Joggade sakta och lät bara fötterna gå dit de kände för. Det slutade med att jag var ute i ganska prick två timmar och avverkade drygt 16 km. Nämnas bör att ungefär åtta av dessa kilometrar spenderades längs en skogsväg där det inte riktigt hunnit torka upp, om man säger så. Hann inte mer än en kilometer in i skogen, dvs ungefär en halvmil hemifrån, innan jag totalt trampade igenom och blev dyngsur om båda fötterna. Först blev jag rätt grinig, men inte fan vänder jag när jag väl valt min väg, så det var bara att trumma på.
Det kändes riktigt bra fram till sista två kilometrarna, då var lårmusklerna helt slut och jag kände att hållningen inte var den bästa. I övrigt kändes det dock riktigt bra, konditionen var det inga problem med och varken benhinnor, knän eller fötter protesterade. När jag kom hem hittade jag förstås ett och annat skavsår, inte så konstigt då jag sprang en mil i blöta skor, men de är förvånansvärt små. Trodde det skulle vara värre.
Jag är jävligt nöjd med min träningsvecka då jag sprungit knappt 45 km, vilket är rekord med råge för min del.
Nu ska jag titta på "Mästarnas Mästare" massera mina tappra fötter och ben lite och bara njuta av att jag har en sån makalöst fantastisk kropp och psyke som fixar såna här saker!
Namaste.
//Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar