Förbannat.

I ungefär 8 veckor har jag lyckats springa utan att göra illa mig. Men så idag så trampade jag snett och insidan av högerfoten trycktes ner i backen. Tur i oturen så var jag nästan klar med dagens pass så jag missade bara ungefär 1,5 minuts löpning. Fram till stukningen så kändes det rätt bra. Riktigt tungt första stunden, men det gick lättare ju längre jag sprang och det slog mig att jag sprang betydligt mer än ett varv runt elljusspåret åt gången (det var 13+13+2 minuters löpning). Jag hade massor med energi inför de där sista två minutrarna, men hann bara trettio sekunder innan mitt lilla snedtramp. Satan i gatan vad förbannad jag var! Kände efter om det gick att fortsätta springa, men det var dödsdömt, så det var bara att halta hemåt.

Lyckades ta mig hem och sen iväg till jobbet. Väl där så började det göra RIKTIGT ont, så jag packade ihop, gick på apoteket och nu är jag hemma. Har lindat foten och har den högt och då gör det inte särskilt ont, faktiskt. Tänkte ha på lindan en bit in på eftermiddagen, sen ta av den och övergå till sån där smärtstillande gel. Känner dock att jag vill ha stabilitet nu då jag känt mig helt vinglig hela förmiddagen.

Förhoppningsvis går det över ganska snabbt och jag är övertygad om att jag kan yoga på foten, så jag behöver inte vara helt inaktiv.

Känns ändå riktigt surt, inte minst för att jag inte kunde jobba. Jag är värdelös på att koncentrera mig när jag har ont och mitt jobb kräver oftast ganska mycket koncentration.

Nu ska jag ta en värktablett och parkera foten högt igen.

På återseende.

Namaste.

//Jenny