Nu är det inte så "förbannat" längre.

Foten är markant bättre, den blev bättre redan igår kväll och jag kunde vara ute och traska en stund utan att känna av foten alls. Var dock tvungen att gå långsamt och lär behöva göra det några dagar framöver.

Således kan man konstatera att den vän jag pratade med igår som kan såna här saker har rätt; det var inte en stukning, utan en vrickning.

Har varit vaken i någon timme nu och foten känns stel och inte riktigt vaken. Lite ont gör det, men det avtar mer och mer. Jag är av naturen en extremt morgonstel människa och har jag skadat mig så blir det etter värre.

Vi får se hur det blir på måndag när morgonträningen ska tas upp igen. Kanske får det bli en promenad mest för principens skull, om än den bara går runt kvarteret, tills foten är normal. Sen så kör jag de mer intensiva grejerna på kvällarna. Låter väl som en vettig plan?

Nu ska jag ta och blåsa håret, klä på mig och invänta min goda vän Linnea. Vi ska gå på Myrornas och titta på skräp, handla mat och sen dra hem till mig där vi ska ha en helkväll med gott käk och bra filmer. En lång (men långsam) promenad står också på schemat. Beroende på när hon åker hem så kanske det blir ett yogapass också.

Hoppas ni alla har en strålande bra lördag!

Namaste.

//Jenny