Ni vet mitt omtalade skavsår på lilltån som jag trodde gett med sig. Det har det, på sätt och vis. Har inte känt av det senaste dagarna och idag inspekterade jag tån ordentligt. Den har fått en liten förhårdnad som jag såg höll på att lossna. Pillade förstås lite, dum som jag är, och ett hudlager lossnade. Under det fanns det liksom ett lager till, som också lossnade. Och så där höll det på tills det uppstod blodvite. Det var verkligen blåsa på blåsa på blåsa. Så kanske var det bra att allt lossnade så att det får läka ordentligt, men det ser verkligen inte vackert ut. Just nu vätskar det så där mysigt också. Yuck.
Jag ryser vid blotta tanken att ta på mig skor så helgen får bli promenadlös, vilket var ungefär i linje med mina planer. Dock kommer det bli lite yoga, för någon sådan blev det inte idag. Min mens satte igång idag och jag kände bara när jag knöt skorna att blodtrycket inte hann med. Jag vet av erfarenhet att yoga, som ofta innebär att huvudet är lägre än hjärtat, inte fungerar så bra för mig just då.
Men yoga fungerar bra även med en sönderskavd tå, så istället för en strosa-runt-i-skogen-helg får det bli en yogahelg. Det är bara första mensdagen jag kan vara lite snurrig, så imorgon och på söndag borde det gå bra att stå på mattan.
För övrigt har jag en massa oförklarliga blåmärken på mina lår, framförallt vänsterlåret. Just nu är det 8 stycken blåmärken på vänsterlåret och kanske 3-4 stycken på högerlåret. De är inte stora, men de är där. Hur sjutton kan de ha uppstått?
Matmässigt har dagen varit kämpig. Jag vågar faktiskt skylla lite på mensen att jag känt mig som ett bottenlöst hål. Har dock lyckats hålla mig på mattan relativt bra och med motionen (totalt två timmars promenad) blev summan av kardemumman godkänd. Det är dock obehagligt när man äter som vanligt (för idag var verkligen en extremt vanlig dag) men kroppen vägrar vara nöjd. Jag vill inte se min kropp eller dess signaler som en fiende, för så fort man ska kriga MOT något så bildas motstånd och negativa känslor och det är aldrig bra.
Nu börjar klockan närma sig nio så jag tycker det känns försvarbart att gå och lägga mig. Är svintrött efter en förvisso rätt kort dag (kompade ut) men för hjärnan ansträngande dag på jobbet, plus mensvärk, plus rätt många smärtstillande, plus ständig impulskontroll för att inte äta upp typ allt (till och med katterna såg rätt aptitretande ut där ett tag), plus totalt två timmars promenad... Ja, ni fattar konceptet.
Dagens läxa är för övrigt denna: Peta inte på skavsår. Det straffar sig alltid.
Ta hand om er, njut av den vackra hösten och glöm inte att tänka snälla tankar om er själva.
Namaste.
//Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar