En engelsk mil på 4 veckor - Pass 2 av 12.

I förrgår påbörjade jag ett fyra veckor långt program som ska leda till att man kan jogga en engelsk mil, ungefär 10 minuter, utan att stanna. Jag bryr mig inte så mycket om distansen, men att kunna springa 10 minuter i sträck vore enormt stort för mig. Att jag skulle kunna klara det om blott fyra veckor känns hisnande, men varför skulle jag INTE klara det?

(Programmet i fråga heter "1 mile" och finns i iPhone-appen "Personal Running Trainer". Appen i sig är gratis, sen köper man till olika program, finns upp till en halvmara tror jag.)

Idag var det dags för pass två, som såg exakt likadant ut som pass ett (som utfördes precis innan den här bloggen skapades).

Det man ska göra enligt programmet är följande:

5 min rask promenad för att värma upp.

4 x 45 sekunders löpning med 2 minuter promenad emellan.

5 min rask promenad för att varva ner.

Jag har gått längre både före och efter språngmarscherna, så totalt var jag ute i 40 minuter.

Jag var ute på eftermiddagen idag vilket gjorde att det var betyyydligt varmare än i förrgår varför det kändes lite tyngre, men trots det så kändes det rätt bra! Jag är bra på att andas ordentligt tack vare alla timmar på yogamattan och det känns att flåset orkar mer än vad musklerna gör.

Det märks dock vilka enorma spärrar jag har när det gäller såna här saker, och det vettefan om de inte härrör från idrotten i skolan där jag alltid kände mig som (och fick höra att jag var) den stora, klumpiga, tjocka och långsamma typen. Yogan har hjälpt mig att bryta igenom en del spärrar, men idag kom jag på mig själv att tänka "Jag kommer inte orka de där 45 sekunderna" inför tre av fyra 45-sekundare. Sista vändan tänkte jag dock "Klart jag orkar, jag har ju redan gjort det tre gånger" och så var det gjort!

Jag kan så mycket mer än vad jag tror. Jag vet det, jag måste bara känna det också.

Namaste.

//Jenny