Patanjali.

Patanjali var en man som levde för ett par tusen år sedan och han skrev "Yoga Sutras" som av många avses vara en av de viktigaste texterna om yoga.

Jag har läst "Yoga Sutras" i engelsk översättning (en av dem, ska sägas, det finns väl uppåt 75 olika tolkningar) och det finns många väldigt, väldigt kloka saker där. Det är häftigt att det som skrevs för nästan 2500 år sedan fortfarande är lika aktuellt, för människans själ har alltid varit och kommer alltid vara densamma.

Idag hörde jag detta citat (som jag faktiskt inte kunde hitta i min tolkning av "Yoga Sutras", antagligen är tolkningen och översättningen annorlunda där) och jag vill dela med mig av det:

“When you are inspired by some great purpose, some extraordinary project, all your thoughts break their bonds: Your mind transcends limitations, your consciousness expands in every direction, and you find yourself in a new, great, and wonderful world. Dormant forces, faculties and talents become alive, and your discover yourself to be a greater person by far than you ever dreamed yourself to be.”

I västvärlden kallar vi det ofta för utveckling, målmedvetenhet, disciplin, motivation, passion. Men det är större än så, det handlar om att växa inifrån, att utmana sina gränser, att våga släppa fram allt man har att ge och se hur man utvecklas bortom vad man trodde var möjligt.

Det är läskigt att göra det, för ju mer man satsar utåt eller inåt, desto hårdare blir fallet om man väljer att ta det som ett misslyckande när det inte går som man har tänkt. Kanske är det där vi gör våra tankevurpor. Kanske finns det ingenting som heter "misslyckande". Kanske finns det det, men vi måste isolera det. Det är så lätt att man säger "Jag har misslyckats" eller rent av "Jag ÄR misslyckad", när det som inte gick som man tänkt sig. Man låter det spilla ut över hela ens liv och person, och det blir ju inte så bra. Hur kommer man förbi det? Bra fråga...

För övrigt gick det rätt så bra på yogamattan idag! Känns att det var 9 dagar sedan sist, för jag känner att jag faktiskt blivit starkare under vilan. Det brukar vara så, om det är mentalt eller fysiskt vet jag inte.

Fick testa en ny sak idag och jag trodde jag skulle antingen skratta eller slå ihjäl mig.

Tänk er denna asana:





Inte så komplicerad va?

Tänk er då att ni ska lyfta ert vänstra ben, böja vänster knä och tippa foten mot höger höft. Fortfarande gångbart, eller hur?

Tänk er sen att ni ska ta er högra hand och ta tag i vänster fot. Nu börjar det bli spännande, inte sant?

Tanken var som sagt att man skulle göra det, jag lyckades få benet dit det skulle men när handen skulle lyftas hade det räckt med att katten nyst så hade jag åkt i backen. Men men, jag kämpade och handen kom högre och högre upp. En vacker dag är den där foten min!

Nu ska jag sätta mig på balkongen en stund och njuta av kvällsvärmen.

Namaste.

//Jenny