Klockan ringde klockan 0600, helt enligt plan. Jag somnade om och vaknade vid mitt andra larm klockan 0615, helt enligt plan. Somnade om igen och vaknade klockan 0705, INTE enligt plan.
Jag nämnde häromdagen att det är få saker jag avskyr mer än att bli blöt om fötterna och att försova mig är en av dessa saker. Det finns ingenting som får mig så stressad och panikslagen.
Jag låg i ungefär fem minuter och försökte planera så att jag utan större komplikationer kunde ta en senare buss men då blir det strul med nyckelöverlämningen till systerdottern.
Jag visste att jag behövde ungefär 20-25 minuter för att ta mig från hemmet till busstationen så det kvarstod ungefär 20 minuter till att mata katterna, rensa kattlådan, tvätta håret, packa, klä på mig, bädda sängen, slänga sopor och ta mig ut genom dörren. Som ni förstår så fixade jag det och jag hann till och med köpa den där mackan på vägen.
Det är ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig, att inte bryta ihop utan faktiskt bara satsa och åtminstone göra ett försök att komma i tid. Den här gången lönade det sig.
Är för övrigt på samma buss om Gudrun Schyman. Undrar om det är en del av deras kampanj, att resa billigt. Eller så vill de kunna säga "Nej då, det går så bra så att klara sig utan bil i Nooooorrland" för att inte behöva satsa på norra Sverige. Klart det går bra så länge man håller sig på E4:an och/eller bara reser då och då. (Ja, jag sa ju att jag inte är någon morgonmänniska!)
Nu ska jag stänga av det mobila bredbandet så att datorn orkar vara igång ända till Piteå. There's nothing like a little "Buffy - the vampire slayer" in the morning!
Namaste.
//Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar