Det har inte hänt ofta att jag känt av mitt låga blodtryck, men jösses i min låda vad jag svajade runt på yogamattan idag. En handfull gånger fick jag stanna upp och verkligen koncentrera mig för att inte tippa. Känslan kom alltid efter att ha haft huvudet upp och ner en längre stund och trots att jag reste mig långsamt blev jag alldeles mjuk i knäna. Hoppas det var en engångsföreteelse, inte kul om det ska hålla på så här.
Kanske ska tigga lite blodtryck av min pappa som rent av äter blodtrycksmedicin. Synd att jag bor 30 mil ifrån honom, annars hade jag dragit med honom i min massiva motionskampanj. Man ser ju hela tiden hur (relativt) lätt folk sänker sitt blodtryck med hjälp av motion och det vore ju fint att ha en ännu friskare pappa. Han är fräsch i övrigt, trots sin ålder och att han jobbat som bonde hela livet. Det använde han, på skämt, som argument mot att börja träna; "Men nog kommer jag ju få ont om jag börjar träna?". Gubbstrutt, skavsår och träningsvärk har ingen dött av!
Dagen har alltså bjudit på en timme på yogamattan, ett väldigt skönt pass blodtrycksfallen till trots. Har känt mig lite stel i ländryggen och dagens pass innehöll väldigt mycket framåtböj, så den känslan är puts väck nu. Andningen funkade dessutom väldigt, väldigt bra, dock var koncentrationen inte den bästa. Men huvudsaken är alltid att man hela tiden återvänder till nuet när tankarna vandrar, och det gjorde jag. Om och om igen...
Tidigare idag var jag ute och joggade. Ännu ett pass i femkilometersprogrammet, 9 min löpning x 3 med 60 sek gång mellan. Var borta på ett elljusspår som under en av löpetapperna bjöd på en backe av sällan skådad magnitud. Jag fick faktiskt gå en halvminut mitt i, för det gick bara inte att springa. Tog igen den halvminuten sen dock, förlängde sista etappen lite. Underlaget var också en utmaning, tung sand blandad med stenar, rötter och gud vet allt, vilket gjorde att redan nämnda backe inte var särskilt lätt att ta sig ner för heller. Men jag fixade det!
Jag sprang som sagt i knappa 30 minuter, men jag var ute totalt 1 timme och 50 minuter. Elljusspåret ligger 4 km härifrån, så det blev en ganska rejäl runda. Totalt 2 timmar och 50 minuter fysisk aktivitet på en dag. Det är nog mer än vad jag presterade under hela 2009.
Tror förresten att vikten lossnat lite nu, kanske hinner jag ner till 86,1 innan månaden är slut vilket skulle innebära att augusti blev en minus 2 kilo-månad. Ni kanske tycker det låter lite med tanke på de enormt många timmar jag rört på mig, men då ska det sägas att jag numer nästan utan undantag äter upp de kalorier jag motionerat bort. Dels för att jag känner att jag inte orkar annars, men också för att jag vill inte gå ner så himla snabbt. Jag testade att göra ett litet ryck under juli som lönade sig, men jag trivs bättre när jag får äta mer istället. Det känns liksom mer balanserat. Jag vet att jag klarar mig utan de där motionskalorierna, jag blir ju mindre hungrig och gör av med mindre energi om jag inte tränar, så det där verkar naturen sköta om rätt bra.
Ska bli intressant att se hur det går att sova i natt. Tvärs över älven, ungefär 500 meter härifrån, pågår en minifestival. Banden som spelar är av metal-stuket och ljudnivån måste vara brutalt hög eftersom det hörs väldigt bra ända hit bort. Stackars de som bor precis i närheten, jag tror ändå jag klarar mig genom att sova med hörlurarna i öronen och en bra ljudbok. Fast när jag tänker efter tror jag inte de kommer att hålla på så länge till. Vi hoppas på det!
Nu ska jag ta en kort dusch och glo på nån film tills John Blund infinner sig. Imorgon blir det ny långpromenad och umgänge med Linnea som ÄNTLIGEN flyttar ner till Umeå igen.
Sov gott alla!
Namaste.
//Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar