Jag blir aldrig någon kartläsare.

Ännu en dag till ända. Det blev både en lång promenad och yoga och nu känner jag mig riktigt mysigt trött.

När jag gick iväg på min promenad tänkte jag att jag åtminstone skulle lyckas hamna på rätt sida industriområdet, vilket ni på bilden ser att jag lyckades med. Tanken var sedan att jag skulle svänga upp och ut över slätten direkt efter industriområdet. Det gick, som ni ser, inte riktigt lika bra. Skall sägas att jag gick motsols denna gång.

Helt plötsligt kom jag ut vid travbanan och insåg att jag var helt åt helvete fel. Bara att trava vidare (fattar ni vitsen?) och leta mig fram till slätten.

Väl där så lyckades jag också gå lite kringelkrokigt. Rundan blev till slut nästan 9 km, ungefär 2 km längre än planerat. Inget jag direkt led av, jag gick på lite mysiga stigar, fick smyga över en gårdsplan och fick lite välbehövlig sol.

På kvällen blev det ett yogapass. Jag sysslar mest med Ashtanga normalt sett men idag blev det faktiskt ett pass med Kundaliniyoga.

Kundalini skiljer sig från Ashtanga på flera sätt, men den "tydligaste" skillnaden är att istället för asanas (olika positioner) så gör man något som kallas kriyas. Det är rörelser som upprepas i varierad fart och längd (beroende på hur duktig man är) som syftar till att stärka, rena, lösgöra, pigga upp eller lugna ner muskler, körtlar, sinnen, tankar etc.

Grundtanken i Kundalini är att man vill väcka Kundalinienergin som finns i oss alla. Den finns längst ner i slutet av vår ryggrad, vid Muladhara Chakra (vårt rotchakra) och när den aktiveras färdas den längs ryggraden upp till kronchakrat där medvetandet kan förenas med Shiva (en av de mäktigaste gudarna inom hinduismen). Kundalini är en feminin kraft som ofta symboliseras av en orm.

(Jag måste läsa på om det här, känner jag. Fick gräva djupt för att komma ihåg det där och ändå får jag reservera mig för att telfonskallen kan ha slagit till.)

Det är en väldigt gammal yogaform (ett par tusen år) som kom till väst på 1960-talet.

Passet i fråga har jag gjort förut och det är så där precis lagom i intensitet. Man dör inte men det är ingen picknick heller. Jag kunde hålla ett bra fokus och en bra andning hela vägen och nu känns framförallt ryggen väldigt, väldigt mjuk och skön.

Om Shanti Shanti.

//Jenny