Planen fungerade ganska bra (och annat babbel).

Jag lyckades varva ner någorlunda igår och somnade förvisso inte vid midnatt men åtminstone runt ett-tiden. Det är bra mycket tidigare än vad jag lyckats med på sistone. Blev dock att jag sov till halv tolv ändå, mycket på grund av att jag varit upp ett antal gånger på grund av magen.

Känner mig mycket bättre idag än igår även om magen fortfarande är i olag. Det känns som att jag är mer i synk med världen, liksom.

Förresten! Mäter midjan lite då och då och numer är jag under den extrema riskzonen vad gäller kvinnors midjemått. Startade 18/12 - 09 på 101 cm runt midjan (och då mäter jag där det är absolut smalast) och nu är det 87 cm! Över 88 cm är tydligen väldigt illa, har man 80-88 cm ska man se upp och under 80 cm så är man "safe".

Sen säger man att midja/höft-kvoten inte ska överstiga 0,85 på kvinnor. Vet inte vad det är, men min är på ca 0,7 och alla siffror som är i min favör tycker jag om.

Jag vet att allt det här med midjemått, BMI och sånt är individuellt men jag tror att när det gäller åtminstone BMI är jag tillräckligt "normal" för att kunna innefattas av det. En vän till mig hävdar dock att jag INTE ska bry mig om BMI för han tror att jag har ett alldeles eget gravitationsfält: "Jag är fascinerad att du har så hög gravitation" brukar han säga. Han kan kan med andra ord inte förstå att jag är så tung som jag är.

Men hur man än vrider och vänder på saken, hur individuellt BMI och sånt än är, så får ju mina leder släpa runt på den vikt de släpar runt på. Att jag ser lättare ut än vad jag är gör det inte bättre, belastningen på mina leder och inre organ är densamma i alla fall.

Många överviktiga, mig själv inkluderad, letar ständigt efter sätt att rättfärdiga att inte ta tag i övervikten. Dels är det ju faktiskt rätt jobbigt och dels är livsstilen för många förknippad med tröst och trygghet.

För mig var ursäkterna bland annat (utan inbördes ordning):

- Jag ser faktiskt lättare ut än vad jag är.

- Jag varken röker, dricker eller snusar så att jag har en last - godis - spelar väl ingen roll?

- Jag är inte min kropp, jag bryr mig inte så mycket om hur jag ser ut.

- Jag lider inte alls av min övervikt, har aldrig vetat om något annat.

- Min vilopuls är låg, blodtrycket är lågt och jag har inga problem med kolesterol eller liknande, så min livsstil kan ju inte vara farlig.

Ja, jag kan fortsätta länge. Jag är fortfarande kraftigt överviktig men redan nu inser jag hur otroligt skruvat man tänker när man lever som jag gör (vågar inte säga "gjorde" än). Det är en form av ätstörning och det är hemskt att inse.

Nu orkar jag inte mer, det var jobbigare än jag trodde att skriva om det här.

På återseende under kvällen.

Namaste.

//Jenny