Barfota fötter har jag dock alltid på yogamattan och dagens Ashtanga Primary Series-pass blev lite konstigt. Hade missbedömt tiden lite så mitt i passet fick jag ett SMS om att en god vän var på ingång. Nånstans kom jag nog ändå ihåg att hon skulle komma förbi för jag hade signalen på och telefonen inom synhåll från mattan, vilket jag aldrig brukar ha. Den brukar sättas på ljudlös och läggas på mjukt underlag så att den inte stör. Hur som helst så var det bara att pausa och göra sig någorlunda anständig.
Satt en bra stund på balkongen och jiddrade med min goda vän. Efter det så ställde jag mig på mattan igen och gjorde klart passet. Det hade inte gått att inte göra klart det, för jag kände hela tiden jag satt på balkongen att "Jag är inte klar, kroppen är inte i balans". Sekvensen är verkligen gjord för att genomföras (så långt man är kapabel) och inte avbrytas mitt i.
Nu, precis innan läggdags, känns sinne och själ väldigt lugn och tillfreds. Kroppen känns, inte sliten, men liksom "välanvänd". Kommer bli ett kort pass imorgon, ungefär en timmes promenad med den där 10-minutersjoggningen som höjdpunkten. Jag tror inte jag hinner en engelsk mil på de tio minutrarna, men det spelar ingen roll. Fixar jag det kommer jag vara vansinnigt stolt.
Imorgon kommer jag att väga in mig efter vistelsen hos pappa. Vägningen i samband med tandborstning pekar på ett ganska bra minus, kanske snubblar jag nära 87,4 kg vilket skulle innebära 16 tappade kilon. Men som jag sagt förr, om jag så bara gått ner ett hekto så tjänar det mitt syfte med hela det här projektet.
Dags att slumra, imorgon har jag en lunchträff med en fd kollega (han som bjuder!). Vi skulle ha lunchat förra torsdagen, men han blev tvungen att åka iväg på nåt jobbrelaterat trams så han dumpade mig. Gör han om samma sak imorgon så får han bjuda på två luncher.
Måste med andra upp tidigt. Typ halv tio. Hårt när man har semester.
God natt.
Namaste.
//Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar